Gröna tak, eller grästak, är samlingsnamnet på en byggnadskonstruktion där växter utgör själva ytskiktet. Att anlägga tak med växtyta är en gammal teknik som använts mycket i Sverige. De traditionella torv och vasstaken som kan ses på många äldre byggnader runt om i landet är vanliga exempel på föregångare till dagens grästak. Allt eftersom utvecklingen gått framåt har definitionen skärpts för vad som får kallas gröna tak och inte, exempelvis räknas inte längre torv till dessa.
Var finns gröna tak?
Att anlägga gröna tak blir allt vanligare, både i vanliga bostadsområden och i storstäder. Få är dem som har undgått bilderna på lummiga takträdgårdar på höghus i New York och Sidney. Intresset har ökat tack vare många av de goda miljöeffekter dessa medför. Kanske är det inte så konstigt då en grästaksyta på 10 m2 tar upp lika mycket koldioxid som ett träd. Ju fler takytor som görs gröna, desto bättre blir stadsmiljön.
Skillnaden på gröna tak
Gröna tak kategoriseras på tre sätt, de intensiva, de halvintensiva samt de extensiva. Skillnaden ligger i dess underhåll och planteringsmedium. Takterrasser eller takträdgårdar bedöms som intensiva då de kräver ett aktivt underhåll så som vattning, gödning och ansning. Dessutom krävs ett större jorddjup för dess planteringar som kan bestå av allt från köksväxter till mindre träd. Extensiva tak däremot, är utformade för minimalt underhåll och sköter praktiskt taget sig själva. Till denna typ hör de populära Sedumtaken som består av olika typer av sedumväxter, gräs och mossa. Den maximala tjockleken varierar men uppskattas till runt 15 centimeter. Halvintensiva grästak hamnar, inte så överraskande, någonstans mitt emellan ovanstående kategorier.
Anläggningen av taken kräver olika sorters förarbete och det är speciellt viktigt att ytskiktet och dess vattenavrinning blir korrekt, speciellt om taket har väldigt lite lutning. Slutligen anpassas växterna efter rådande klimat, allt för att skapa ett så motståndskraftigt tak som möjligt.